Lite ärlighet..

Nu skall jag vara helt ärlig med er och berätta en sak..

Satt nyss och bläddrade igenom min blogg och började fundera vad jag själv tycker om att läsa i andra människors bloggar. Jag är inte så värst intresserad av vad någon åt till frukost eller hur många färgglada toppar som inhandlades på h&m. Däremot kan allt det där bli intressant om man öppnar upp lite, smyger ner lite känslor, tankar och åsikter mellan raderna.. Eller någon intressant kommentar som "de var inte lika öde i sängen inatt.." eller "det där lilla telefonsamtalet fick mig att tappa modet helt.." eller "den där jävla kärringen borde passa sig lite" Jaa ni kanske förstår? Eller inte? Någonting som fångar läsarens intresse, som får en att känna "det där har jag också upplevt".. De gör liksom texten personlig och då känns personen bakom bloggen också mer levande. Sånt här fastnar iaf jag för, därför har jag helt börjat skippa "vad jag gjort och köpt idag snacket".. Förr hade jag faktiskt en illusion om det är så en bra blogg ska se ut, att varenda lilla kryp vill veta vad jag ätit eller om jag just varit i duschen. Men sanningen är ju att vi människor älskar dramatik och skvaller, vem som blev dumpad och sörjer och vem som träffat någon ny, vem som var pinsammast på krogen och vem som stod och juckade mot vem på dansgolvet. Vi fascineras, vi glädjas åt andra eller tvärtom önskar dem all bitterhet i världen men någonstans djupt där inuti bryr vi oss ändå lite. Hur är andras liv? Hur tänker dom? Är de inte så? :) Okej.. Det finns säkert inte så många vanliga ungdomar som vill skriva ut sitt privatliv i bloggen, men en pytteliten inblick kan man väl ge? Och med privatliv menar jag inte bara vem du senast raggade upp utan hur du tänker, känner och varför. Brukar du också har morkkis på söndagar eller tycker du också det är pinsamt att gå och kissa hemma hos någon du just lärt känna? Varför är människor så rädda att dela med sig? Ens lite grann om vi ändå har en blogg som inte är hemlig :)