fredag 30 december 2011

new years eve



Skrev just ett skapligt inlägg. Publicerade. Ångrade. Tog bort. Det här med nyårs inlägg är liksom extra viktigt, måste bli bra. Det jag skrev var dessutom inte alls sant, inte ens lite. Snarare något jag önskar. Detta år har varit fantastiskt, på alla möjliga sätt och vis. Samtidigt som det har varit ett av det tyngsta åren någonsin. Jag har lärt mig så mycket, och växt mer som person än jag någonsin växt på längden under ett år. Iår kan jag helt ärligt säga att jag har blivit vuxen, hittat mig själv, landat. Jag har jobbat, gått i skola, tränat som en dåre och där emellan klämt in mitt privatliv. Dygnet har under detta år alltid haft för lite timmar men jag har levt varenda minut fullt ut. Jag har lärt mig hur mycket jag tål (bra mycket mera än jag trodde), jag har lärt mig att ta ansvar, att våga och att säga nej. Jag har träffat så otroligt mycket nya människor och gjort så otroligt många galna, roliga och dumma saker så det skulle kunna bli en hel bok av att skriva ner det. Enda är det bara två människor jag kommer minnas speciellt mycket när jag kommer se tillbaka på detta år. För bara vissa etsar sig fast, för gott och ont. Jag kommer minnas det här som ett levande år, för det har verkligen passat in i definitionen "living on the edge" på alla vis. Jag vet vad ordet stress innebär nu, och trötthet, arrogans, idioti, men framför allt ren skär glädje och kärlek. För fast det varit ett jävla helvete ibland har jag aldrig varit så lycklig, nöjd och stolt. Och med det orden tänkte jag avsluta detta innan det blir flera A4 sidor långt. Tusen tack alla för att ni gjort detta år fantastiskt. Jag vänder sida och börjar om med no regrets. För man skall aldrig ångra något. Here we go.

torsdag 29 december 2011

Ärade läsare, på tal om ödet...

Bloggen har även den fuckat ur helt, allt är (iaf för mig..) på helt fel ställen etc.. Men det passar ju fin fint just nu! :) Men det var inte därför jag klickade in mig hit. Orsaken var så spännande som att jag tänkte ställa er en fråga, bara sådär så att ni får något att fundera på innan läggdags. Tror ni på ödet? Och vad är i så fall er definition av det?
Sedan tänkte jag givetvis berätta vad jag tror och tycker och ni behöver inte alls hålla med och får hemsk gärna tycka jag är helt ovettig och orimlig men, så här tror jag;



För mig finns ödet. Definitivt, och uttrycket "this is fate" användas ungefär dagligen av mig. Paradoxalt nog (eller kanske egentligen inte) tror jag inte det minsta på Gud, i alla fall inte den bibliska Guden som man endast slipper till genom tro på Jesus. Jesus kan mycket väl ha funnits, det förnekar jag ej. Men jag tror absolut inte att han är den enda vägen till "frälsningen". För mig är snarare Gud just ödet. Låt mig förklara; Jag är absolut inte så fatal att jag tror på att varje vår handling och hela vårt liv är på för hand bestämt och att vi bara vallas genom livet av någon sorts jätte får herde och det finns inget vi kan ändra på, if you live a shitty life its fate. Inte heller är det någon magisk kraft som driver oss och får var och en av oss att leva som vi gör. Jag tror, (och nu påpekar jag återigen jag, för det här är inte politiskt korrekt någonstans utan det här är min tro och åsikt.) att ödet är snarare som ett stor roulette. Jag menar inte att den ser ut så och finns någon stans, men bara så ni får en bild. Rouletten kastar fram oss chanser, varje chans är en slump. Vi säger såhär; du bestämmer att du skall gå på stan.. någonstans i en helt annan del av staden bestämmer en helt främmande för dig person att denne också skall gå på stan. Utanför citymarket går ni in i varandra och du tappar dina matkassar och en mjölk går sönder. En konversation skapas. Två år senare är ni förlovade. Såna triviala saker händer hela tiden. Ödet eller Gud eller det stora världsalltet ger oss en chans. Vi väljer helt själva om vi tar den eller inte. Precis som vi väljer om vi skall köra eller cykla till jobbet och om vi skall ta omfartsvägen eller inte. Det händer saker hela tiden, varje sekund är en händelse. Vissa människor som inte tror på ödet kanske tycker att, skulle ödet finnas skulle vi ju inte ha någon fri vilja, för allt är ju förutbestämt. Men så är det ju inte (tycker jag.) Ödet ger oss chanser, ger oss livet, ger oss oddsen att en kvinna blir gravid, att ett barn föds. Hur vi sedan uppfostrar barnet och hur det barnet sedan väljer att bli är ett helt annat händelse förlopp. Som att först kasta en gigantisk tärning om "kommer barnet gå höger eller vänster" och sedan "kommer det ta den där första ciggen den blir bjuden på i högis" etc... Vissa människor glider genom livet på en banan skal och tycks ha ett 100% säkert shittfilter, alltid flyt. Andra möter alla världens motgångar men att säga att oddsen för att personen med färre motgångar och mindre problem skulle vara lyckligare. Nja. Så är det ju inte. Allting är ju relativt. Någon kanske tycker jag är motsägelsefull nu, för nu låter de ju som att ödet inte alls finns... Men jodå, jag tror bara att somliga saker sker med en mening, andra inte. Precis som när du köper en lott, ibland vinner du ibland inte, eller då du fiskar. Ödet kastar fram chanser åt oss, ger oss valmöjligheter. Vad vi sedan drar för lärdom av dom är helt upp till oss. Och hur vi sedan återigen väljer när ett sådant tillfälle blir framkastat kan ju direkt bero på hur vi valt tidigare. "When a door closes a window opens." Om vi sedan lägger märke till det eller inte är helt upp till oss. Vi hamnar i dåliga förhållanden för att lära oss hur bra förhållanden ser ut. Vi får löneförhöjning för att kanske senare få uppleva hur det är att bli arbetslös. Somliga händelser är nitlotter. De lär oss ingenting känns det som. Andra kanske visar sig vara till nytta först långt senare medan vissa har omedelbar verkan. Varför det är så har jag inget annat svar på än att det är ödet, som för mig är någon bra kraft än människan eller en tornado, tzunami eller solen. För jag är fullkomligt övertygad om att det är helkorkat att tro att människan är det allra mest komplexa i ett universum som tros vara oändligt. Diggar hårt uttrycket som används i en av mina favoritfilmer The Notebook; "Science goes only so far then comes God." Allt är förklarligt till en viss punkt, sedan går det inte längre. Vår syn av världen är trots allt vara tredimensionell. Vad som kommer sedan är för mig ödet.

Nu får ni hemskt gärna tycka att jag har svamlat ihop en hel massa obegriplig smörja. Högst antagligen förstod ingen det här. Men det är väl just det som är det härliga, att vi ändå är så pass komplexa att vi tycker och känner olika och att det inte finns en endaste människa på hela det här runda klotet som tycker och känner exakt som en annan. Är det inte helt fantastiskt befriande att veta? :) Tack och hej. Hoppas ni fick något att begrunda.

P.s. Om detta var ens litelite intressant för någon skall denna någon definitivt läsa Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert. Och nej, se inte filmen. Den är något helt annat och enligt min mening ganska kass. Iaf efter man läst boken, som är ett mästerverk. Det haar kommit ut en fortsättning på boken nu också, Committed eller I nöd och lust på svenska. En sådan ligger at the moment bredvid min säng, tack mamma! Tänkte börja läsa den snarast.

onsdag 28 december 2011

money can't buy you love but they can buy you happiness

När man nått botten är den enda vägen upp. Så jag tänkte köpa mig lycklig. Passar ju jävligt bra så här juletid när man är belamrad med materiella ting. Tillfällig lycka, helt fejk men ändå. Ens för en liten stund. Så kan man ju ligga där ensam i ett hav av saker, bara le och försöka att inte tänka på att inga saker är tillräckliga för en livstids lycka. Men de här gav iaf mig ca.1 timmes orubblig lycka då jag bara satt och glodde stint på dem och tänkte vilken jävla tur jag hade som haffade sista paret i min storlek eftersom det sitter som gjutna och är kanske världens bekvämaste.


måndag 26 december 2011

Every second counts 'cause there's no second try
So live like you'll never live it twice.


Somliga händelser inträffar utan att lämna några spår, andra förändrar allt.
Det finns inga enkla vägar, man måste bara vara stark. Jag kommer fortsätta upprepa det här tills det blir sant;

Rise and rise again until lambs become lions.

fredag 23 december 2011

julefrid

Sådär passligt till julafton införskaffade jag mig några fräknar igår i solariet. Gulligt. Sådär förövrigt har jag ritat ca. trhundrasextiofem ponnyhästar, små söta hundar och julgranar idag till alla glada barn. Jag har också åstadkommit ett högt torn, som barnen gladeligen rev ner. Där kan även tilläggas att de massakerade snögubben jag byggt igår på ett helt brutalt sätt så fort vi kom ut idag. Söta varelser. Men annars har det varit julefrid.

torsdag 22 december 2011

change what you can, accept what you can't.

Och så var den bloggpausen slut. No comments on that. Förra veckan jobbade jag sista dagen på mitt älskade Nallebo (fast jag skall nog definitivt dit och ta ett ordentligt farväl och hämta ut någon hemlig present jag fått..) och idag jobbade jag sista dagen på Kapstensgatan. Gick ut med tårar i ögonvrån och världens största leende, för man skall inte känna någon sorg för något som varit så bra! Kommer bara aldrig sluta undra hur det går för alla barn, saknar dom redan! Hoppas vi syns snart igen! :') Dagen till ära byggde jag en snögubbe av 2cm existerande snö. Kröp runt med den jälva snöbollen runt heeeeela gården för att få ihop de, måste ha varit en rolig syn), lånade en morot från köket och samlade stenar för att göra en fin mun. Kände mig som 5 år igen, lika lycklig! Och alla barn var nöjda! Sedan blev det den snabbaste julklappsshopping eller överhuvudtaget shopping jag någonsin varit med om (annars älskar att gå runt och peta på allt och prova allt ca.5 gånger om..) Sedan hem i racerfart, laga sallad and of to the gym. Skön träning, magen verkar och benen ilar. Åh! Och sist och slutligen skall jag krypa ner i snarkboxen, spela angrybirds och fundera hur jag skall hitta till Vitsippan. För där skall jag nämligen jobba imorgon och den kommande veckan. Trevlans! Och sådär sist men inte minst så beställde jag min drömklänning idag, till nyåret! Hoppashoppashoppas den passar, helt dööö snygg! Materiell lycka är nog den bästa, eller enklaste iaf!

måndag 19 december 2011

Hey, I found your nose. It was in my business.

Det här skall ju vara någon sorters dagbok, och just nu känner jag inte för att skriva. Har inte riktigt något att komma med, inget nämnvärt bra i alla fall. Så jag tar en paus härifrån nu. Har aldrig gjort det förut(?) så det är väl dags. Alla dagar är inte lätta, det vet vi ju alla. Men just de där dåliga kan man ju behålla för sig själv.

fredag 16 december 2011

beauty sleep

Skall dyka ner i min underbara säng och börja inta skönhetssömn. Väldigt nödvändigt med tanke på vad som händer imorgon. (; Ha satt fram vinlådan på nattduksbordet så att den är det sista jag ser då jag somnar, så jag har den rätta feelisen imorgon då jag vaknar alltså! ;) nighty!

for you.

Jag vet inte riktigt varför jag inte skrivit det här tidigare, för jag skulle ca kunnat göra det ca.130910 gånger. Men det har liksom aldrig hänt. De är mycket som aldrig hänt. Varför stötte vi inte på varandra tidigare? Så mycket skulle säkert vara annorlunda då. Men det hände denna hösten och de måste varit den bästa jävla hösten i mitt liv. Fastän den stundtals känts som den tyngsta. Ida Kronkvist, jag tackar alla högre makter som finns för att du kom. För när du plingade på min dörr den där gången efter ännu en brutal fest kunde jag inte förstå vem som ville komma hit till allt detta kaos. Sedan öppnade jag och där stod du, och då sa de liksom klick någonstans ute i universum. När vi sedan satt på min veranda och såg solen gå ner medan jag kedjerökte och vi pratade om ungefär allting och ingenting kändes det som jag känt dig i hela mitt liv. Som om du var en gammal barndomsvän som återvänt från en väldigt lång resa. Eller en saknad gammal katt som äntligen kommit hem. (Ni vet sådär som när man är riktigt jävla extremt bra vänner och har ett extremt jävla gräl och inte syns på ett tag och sedan springer man på varandra i stan, och det känns som ingen tid alls har passerat och man kan inte för allt i världen minnas vad det var man bråkade om.) Ungefär så kändes det. Sånt är sällsynt. Man springer på ca. en miljon människor hela tiden. Typ krogen, jobbet, stan etc... Men hur många av dom minns man egentligen? Sedan alltså, efter ett tag. Hur många av alla de människor som berört en själv en smula lämnar några permanenta spår? Få. Jag hade turen att hitta en sådan nu. Sådär plötsligt när jag behövde en sådan som mest. Du kom när allt va helt jävla fucked up, just vid en sådan tidpunkt när man känner sig som sitt sämsta jag, man levererar liksom inget. Men du såg tydligen något och du stannade. För det, är jag en miljon gånger om tacksam. För idag vet jag inte längre vad jag skulle göra om jag inte kunde hamra aggressivt på min Htc så att den ringde upp dig. Jag behöver dig. Och jag vet, att nu låter jag som ett sentimental liten 14 åring som skriver i sin dagbok på berusad.org "bästaaa vän älskar dig forever<3<3". De får låta så då. För det finns så få människor som du Ida, och såna människor är värda minst ett sentimentalt blogginlägg per dag. Så att dom kommer ihåg (och aldrig glömmer) hur jävla underbara och sällsynta dom är, och att dom aldrig aldrig ändrar på det. Så sluta aldrig vara just sådär Ida. Sluta aldrig med dina svarta kläder, din attityd av stål och det där jag inte riktigt kan sätta fingret på.. Men att du alltid är du, aldrig annorlunda, aldrig tillgjord, alltid ärlig och där. Vi föddes på samma dag av en anledning. Jag är säker på att de betyder att vi måste fira våra födelsedagar tillsammans i minst 70 år framöver, orkar du? :):) Egentligen ville jag bara säga att jag älskar dig, att jag är så glad att jag har dig. Life will be good, as long as I have you.

Och eftersom jag nu helt glidit in på på min sentimentala fjortis sida tänker jag tynga in ett töntigt citat som jag älskar men som jag aldrig riktigt hittat något passande tillfälle för. Förän nu.

And then my soul saw you and it kind of went
"Oh there you are, I've been looking for you."

tisdag 13 december 2011

life is what you make of it

Idag är jag glad och då är det hög tid att berätta om de saker som gjort mig glad idag tycker jag, så de kör vi på:

1. Min bil låter inte längre som en moped och har nu återigen ett avgasrör (och parkeringsljus&framlampor för den delen också.) Stort tack till Johnny för det!
2. Jag har varit till frissan idag (det visste ni redan), mitt hår mår fint och är blont och fräscht igen.
3. Igår ringde de från jobbet och frågade om jag ville jobba idag, det kunde jag ju inte eftersom jag skulle till frissan. Så jag sörjde lite. Men idag ringde det igen, och det visade sig att jag gärna får jobba imorgon också. Stort leende på det eftersom jag tycker om mitt jobb och skulle mer än gärna spendera fem dagar i veckan där.
4. Och viktigast av allt eftersom mitt humör hänger mycket på det här, träningen idag gick suveränt bra! Skulle egentligen vara ett ganska lugnt pass eftersom jag känt mig förkyld. Men väl på gymmet kom superkrafterna och istället för bara ett benpass blev det ett SUPERbenpass + triceps, biceps, bröst och axlar med stång. Och just som jag tänkte att nu orkar jag inte mera så bet jag mig i läppen och orkade lite till och lite till, tills jag orkat mig genom kanske tyngsta benpasset ever. Körde hederlig råstyrka idag så träningsvärken imorgon kommer vara av den värsta sorten men det spelar ingen roll för jag är så nöjd och stolt. :)
5. Det låg en påse med 3 lussebullar på köksbordet när jag kom hem ikväll. Mamma hade tydligen kilat förbi här. Tack! :')

Lycka är just allt det här: små saker.

Funderingar från frissa stolen..

Sitter hos frissan och hör på skräckhistorier om hår. Hur farligt mitt älskade hårspray är och att volymmaster:n borde slängas i roskis.. Finns det inget ofarligt och harmlöst i världen längre? Som tur va stannar jag här ett bra tag till, ska nämligen inte bara färga håret utan också göra en hårbehandling. Hoppas mitt hår börjar känna sig skyddat och tryggt nu..

måndag 12 december 2011

fuck this, im going to Hogwarts


Oj om det ändå vore så här. Jag skulle utan tvekan gå dit Hogwarts pilen pekar, eller kanske Shire. Verkar vara ett lugnare ställe. Tyvärr är det ju inte så här bra och inga sådana trevliga skyltar finns utanför min dörr :( Fast enda tills jag var 11 var jag starkt övertygad om att en uggla definitivt skulle komma hem till mig med ett brev (livlig fantasi, jag vet.) Istället är jag inlåst här med en massa papper som jag borde ta en titt på med tanke på att jag har tent idag. Men det gör jag ju inte, att söka nyårs skor på internet är så mycket intressantare.

im alive

Kände bara att jag måste ha lite rehab efter den lilla trippen to Stockholm and back. Man måste nog uppleva minst en kryssning i sitt liv, de hör liksom till de "10 saker man måste göra innan man dör." Men gör jag om detta så tänker jag definitivt välja sällskap på ett annat sätt. Åker man ~350km i bil och x antal km med båt skall det vara med målet att ha roligt, dramat kan man spara tills man kommer hem. Mer än så säger jag inte. Roligt var det ju nog, eftersom mitt egna motto är att alltid försöka göra det bästa av situationen. Vilket jag gjorde genom att hinka i mig en helt obscen mängd alkohol och försöka stänga öronen och ögonen för den delen också. Helgen efter kryssningen har alltså gått åt att återställa sig.

(sådär glad var jag efter alldeles för många frozen margaritas...)

Lördagen gick i träningens tecken och spenderades på gymmet med mamma. Så bra, mamma är bäst. Sedan fick jag äntligen träffa kanske världens härligaste, lugnaste och mest harmoniska människa som alltid får mig på bra humör, Ida. Kände mig direkt nästan återställd efter att ha varit med henne i ca. 1 minut. Att hon sedan hade med sig ett helt gäng med härliga Solfbor gjorde inte saken värre. Kvällen fortskred på O'malleys och Rocktails, och enda som konsumerades var vatten. Väldigt bra. Och så igår (söndag) sov jag ca. halva dagen. otroligt välbehövligt. Sedan kom Linn hit och istället för att äta frukost och lunch åt vi chips, choklad, ahlgrens bilar, kex och drack cola (helt vanlig hederlig och inte cola light, linn totalvägrade -_-) Länge sedan jag frossat på detta sätt, pööööörfekt. Följt av ganska obligatoriskt abc besök för att kolla om alla överlevt helgen, det hade de ej eftersom de flesta av stolarna var tomma, too bad, r.i.p. :'[ Sedan avslutade söndagen med söndagsmys. Precis som en söndag skall vara dvs. (blev lite mycket av ordet söndag här på slutet men anyway..)

Så slutsatsen blir nog att lugna helger äro väldigt mycket guldvärda ^^

onsdag 7 december 2011

ett sista..

.. inlägg. Troligtvis. Sedan bär det av på kryssning. Eller suicide mission kan man väl också kalla det. En båt mitt ute i havet(!), ett helt spårat sällskap(!) och massa alkohol(!), kommer inte sluta bra. Finns liksom ingen sådan chans. Antingen faller någon överbord, slocknar på något helt opassande stället, blir strandsatt på Åland eller annars bara gör något helt galet.. I stil med att skita ner sig eller starta någon jätte mega teini fight... Min plan är att inte vara delaktig i något av detta, utan mest bara vara helt redlös men jätte trevlig. Typ bjuda en massa söta fyllon på en drink eller hålla i någon stackars spyende bruds hår. Kul va?? Nåååånäää min livs första kryssning måste blir minnesvärd! Så nu gör vi nått riktigt crazy, visst shacke? ;) 7h sömn, sedan kan the fuckin' trip begin!! Nighty night!

tisdag 6 december 2011

En liten utgång, en lite krabbis.

Blev ju en liten utgång igår. Inte en av dom där roligaste kanske. Gillade nog förfesten mera. På krogen var jag bara trött, ingen drink var god och inte ens några b52 shottar kunde rädda min kväll. Nåväl. Kanske de inte gör något, en mindre lyckad utgång av.. typ 210424? Under kvällen insåg jag även att jag saknar en aggressionsgen. Jaa, så måste det vara. För vanliga människor borde vara arga, lite bittra ens. Men jag är inte det. Känns bara helt lönlöst att ödsla energi på det, så ingen ilska infinner sig fast den nog borde. Och fast jag nog önskar att den fanns där.

måndag 5 december 2011

Try and fail is the manner of losers, try and learn is the way of the strong.

Har tydligen råkat ha en liten bloggpaus här i helgen. Trots noll utgångar och noll fyllor. Men bra helg trots det, som avslutades igår på Rosso med shacke! Riktigt trevlans ända tills jag kom hem för då *tam tam taaaamtadam* uppenbarade sig en allergisk reaktion. Svällde upp till storleken av en liten fotboll i ansiktet och började starkt påminna om den där akvariefisken med utstående ögon. Nu 14 timmar senare är jag fortfarande inte riktigt lik mig själ, men det var bara att bita ihop och glömma det faktumet. Eftersom idag är rump och ben dag på gymmet och det kan man inte missa. Träningen gick helt suveränt trots att jag inte kände mig som snyggas, dagen är räddad! ;)

fredag 2 december 2011

train like there’s no finish line

Dör den euforiska trötthets döden. Känner mig slaktad, fast på ett jävligt bra sätt. Dagens träning var så otroligt bra! Hade egentligen tänkt ta det ganska lugnt pga (som alltid) allt för lite sömn och en jävligt jobbig arbetsdag. Men efter 3 koppar kaffe och en energishott som jag köpte i förbifarten vi Wsc blev dagens träning något helt annat. Shotten smakade förjävligt, men effekten var nästan omedelbar ---> duracell kanin på speed! Först 30 min tung styrketräning (bröst, biceps, triceps), sedan 3km på löpbandet på 12km/h hastighet, benen bara flög fram och det kändes som man skulle kunna springa sådär hur länge som helst, dessvärre började Combaten då. Jag bara flög in i salen och presterade mitt allra yttersta från sekund 1 tills den sista situpsen som passet avslutades med. Helt ärligt har mitt hjärta aldrig slagit sådär hårt och jag har aldrig känt mig sådär lätt och lite yr på samma gång, men om varenda pass kan bli så här av en energishott är det lätt värt det! Är lyckligaste bruden på jorden just nu typ, känns det som. Går träningen bra går allt annat i livet bra också! ;)