1 prov avklarat, 2 återstår! Jag får inte jubla ännu men kanske i slutet av veckan :) Idag har jag alltså tränat min rumpa och en massa andra kroppsdelar tillsammans med Linn Sedan åt vi middag på Amarillo tills jag plötsligt insåg hur mycket klockan var och rusade iväg till skolan!
Nästa period tänkte jag läsa Modersmål, Historia, Biologi och Psykologi. Låter ju särskilt speciellt men när man läser på kvällsgymnasium innebär de att man gör allt arbete hemma med 1 närstudietillfälle i veckan/ämne. För mig innebär de att jag skulle tillbringa två långa kvällar (från 17.50-21-05) i skolan. De är ju inte så farligt tycker man. Men orkar man läsa sig igenom 4 kurser i olika ämnen helt på egen hand? Det är den stora frågan för mig just nu. Valda ju Psykologi (kurs 3) helt frivilligt så de finns ju alltid en möjlighet att välja bort den om det blir för tungt.. Fast det skulle kännas som ett personligt nederlag. Det här kommer bli de kommande veckornas dilemma i mitt liv..
Men vet ni vad? De finns ingenting som ger en sjäv mer självförtroende än den berusande känslan av att ha lyckats, av personlig framgång, av att komma ett litet steg närmare sina drömmar!
För exakt 1 år sen trodde jag aldrig att jag skulle säga så, min princip löd "jag gör bara sånt som jag tycker är roligt o lätt" typ.. Men vet ni vad det gav mig? Ingenting, jag var bara helt vilsen och jämt besviken på mig själv. Nu däremot känner jag en enorm tillfredsställelse och inre frid av att uppnå mål jag satt framför mig. Jag skall klara gymnasiet, jag skall ta studenten, jag skall med tiden få en högskoleutbildning.
Man får ta de i sin egen takt, så är det bara. Alla är olika och för alla finns det olika vägar att gå, olika lösningar att finna. För mig var det vanliga gymnasiet helt för tungt och tidpunkten (det vill säga direkt efter högstadiet) helt olämplig eftersom jag var extremt skoltrött, oengagerad och vilsen och hade ingen lust att göra nånting alls, förutom att ligga i min säng och stirra upp i taket. Jag var nog långt ifrån den enda som kände så, men jag var en av de få som faktiskt valde att göra ingenting i sammanlagt nästan 1 år. Efter att ha jobbat på en djuraffär, vasa stads hund gård, Vasa färg, och två år i rad gått några månader på Silveria (hotel/restaurang) vet jag äntligen vad jag vill göra. Det har krävts tid, hårda bakslag, många långa timmar av funderingar och samtal, smärtsamma insikter och glädjande nyheter innan jag slutligen kan med lite stolthet i rösten säga, det här vill jag göra och verkligen mena det. Jag vill skriva, det vet jag. journalist/reporter/redaktör, nånting åt det hållet. Det kanske låter svävande, men det är en bra bit på vägen.
Så kämpa på! I slutändan är det alltid värt de, fast det säkerligen inte alltid känns så. Vill man så kan man! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar