Snart 20? Thats sad.

För någon dag sedan slog det mig plötsligt att de inte är så farligt länge kvar tills jag fyller 20. Först glädjades jag åt det och tänkte att det har ju sina fördelar, tex får jag ju själv köpa sprit och annat gott från alko utan att behöva använda mina vänner till langare. Men sedan.. de finns ju inga fler fördelar än så? 20 år, alltså typ en fjärdedel av livet har gått, man har definitivt fått någon liten rynka redan, man måste träna hårt för att röven skall ha den där fina formen den hade all by itself förr.. O jaa? Jag vill inte bli gammal. 20 år låter mycket. Det låter vuxet, alldeles för vuxet. Det känns som om jag redan borde ha barn på g och jag har inte ens gått ut gymnasiet. För 10 år sedan skulle jag ha gjort vad som helst för att få vara i den här åldern, jag sa alltid "mamma jag hatar att vara barn, jag vill bli vuxen" när sedan blev 15 sa jag "vittu va jag hatar att va 15, jag vill kunna köp tobak själv!!" och nu när jag kan de så ser jag inte tjusningen i det längre, sigg smakar liksom inte lika bra som förr. Det var fantastiskt när man inte fick, mn nu är ju bara tråkigt. Mest av allt skulle jag faktiskt vilja ringa mama just nu och säga "mamma nu vet jag, jag vill vara liten igen!!!" Varför berätta ingen tidigare att de finns inget bra i att blir äldre? Eller kanske någon nog sa de men man vägra ju lyssna, blåst jävla tonåring som man var.