Jag tror inte att man inser människors värde bara av att ta en god titt på dem, eller ha dem i sitt liv länge, utan tvärtom. När personer man är van att ha framför sig inte finns där längre så slår det en hur bra det var då de fanns. Och då, just i denna stund inser man exakt hur mycket de är värda.

Deprimerande att gång på gång inse det.