Hittade just en hel hop med bilder på ett minnes kort jag inte använt sen december.. Bilder jag inte alls ville se eftersom dom påminner om en tid som var alltför bra. Ändå hade man alltid något att klaga på.. Först efteråt inser man att det var nästan perfekt.. Jag skulle vilja börja tjuta som en liten unge, ringa mamma och säga att livet är orättvist men jag behärskar mig.

P.s. Konstaterade att jag inte vågar titta bakåt i min blogg, vill inte veta vad jag tyckte, tänkte och gjorde för ett halvår sedan. Tiden går alldeles för fort!