Existens...

En liten tanke..

Solen är universums mittpunkt, allt kretsar kring den, allt är beroende av den. Är de då också en naturlag att människor bygger upp sina liv kring andra människors liv? Kretsar kring dem i elliptiska banor, helt beroende av deras existens. Är det så att all materia, varenda atom och varje liten varelse behöver någonting att kretsa kring, någonting att bygga upp sitt liv på. Är det ett grundläggande behov, att ha någonting att leva för? Inte bara syre och vatten utan också närhet av något annat levande och betydelsefullt. För vem fruktar inte ensamheten? Att inte ha någon anledning att vakna? Att inte ha sin egen lilla bana att kretsa i.....