Det här skulle vara en ärlig blogg... Jag började ju den enbart för mig själv, för att få tömma ut mina känslor och tankar någonstans. Men allt eftersom tiden har gått har jag blivit allt mer sparsam med detaljerna.. kanske för att jag vet att de finns människor som ibland läser den eller kanske för att jag är så jävla tråkig så jag inte vågar.. Men de är inte rätt, de var inte därför jag blev medlem på bloggspot.com, inte för att andra skulle kunna läsa vad jag gjort idag eller vilken klänning jag köpt. Utan för att skriva av mig, vare sig de intresserar någon eller inte. Så nu skall jag göra de, medan jag lyssnar på sex on fire för full volym och tittar på mig själv i skåp spegeln.
Och vad jag tänkte säga är att jag saknar dig så otroligt din skitstövel. Jag saknar din attityd, hur du alltid lever varje dag utan några hämningar, din ärlighet, dina stora och alltid varma händer, din otroliga förmåga att alltid orka lyssna på mig och främst av allt din röst. Jag är en sån troligt stor korkad skit som aldrig gav mera, som aldrig försökte mera. Jag är en jävla frihetsälskare, en hycklare också eftersom jag bara gnäller om att ingen stannar när jag själv gör allt för att rymma. Bara för att det känns lite trångt och jag alltid behöver så mycket utrymme. En dum korkad brud är jag och det erkänner jag nu för jag förlorar, jag har förlorat dig. Och jag vet att tiden har gått och hur fort jag än springer kommer jag inte hinna ifatt, tåget har gått och jag står kvar. De var ju jag som skulle åka, trodde jag.
Förlåt.. Jag vet att det här inte betyder någonting för dig längre, att du är lycklig och lever i nuet. Men jag hoppas du ser dig om någon gång.. för jag står fortfarande kvar.
Och den här är till dig, för varje ord påminner om dig. Och varje jävla tår är värd de.
And you're singing the songs
Thinking this is the life
And you wake up in the morning
and you're head feels twice the size
Where you gonna go? Where you gonna go?
Where you gonna sleep tonight
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar