42h senare har ångesten efter lördagens spårade fylla lagt sig och för det måste jag nog tacka dagens träningspass. Kom till gymmet som världens mest deprimerade människa och fundera sticka hem direkt och fortsätta sitta inlåst här hemma och ha ångest. MEN efter 15 minuter på löpbandet började ångesten konstigt nog släppa, och efter ännu 1,5h styrketräning kändes det riktigt bra. När jag sedan stod i duschen tänkte jag till och med att ähh vafan, ingen större skada skedd. En liten minneslucka har väl ingen dött av..? Men det betyder ju nog fortsättningsvis att jag håller mitt löfte till mig själv om att inte gå nära alkohol. Absolut. Men att ha ångest över onödiga saker är ju bara.. onödigt. Så vad lär vi oss av detta små alkoholiserade ungdomar? Släpa er till gymmet så blir ni direkt på bättre humör! :)