om att misslyckas och vara stark.

Fram tills igår trodde jag att aldrig ge upp betyder att man är stark. (om man inte erkänner sina svagheter har man inga..)
men så är de inte, till och med världens framgångrikaste, självsäkraste och lyckligaste människa möter motgångar ibland och tvingas ge upp. de betyder inte att man har misslyckats.
men ibland blir de bara inte som man vill, hur mycket man än önskar de.
fram tills igår trodde jag också att om man vill nånting tillräckligt mycket, av hela sitt hjärta så kommer de förr eller senare att hända. så är de inte heller. vissa människors drömmar går aldrig i uppfyllelse, hur mycket de än strävar efter de. så är de bara. igår kändes de som att jag aldrig kommer kunna ta mig genom de här. mina livsprinciper funkade inte i denna situation och jag fick uppleva en hemsk känsla jag inte känt på väldigt länge.. jag visste inte hur jag skulle hantera detta, vad jag skulle göra. jag var totalt vilsen.
när jag vaknade upp i morse kände jag att allting hade klarnat under natten. ingen människa har alltid kontroll över situationen, det är mänskligt att vara vilsen, att tvivla och misslyckas.
jag är långt ifrån den enda och jag skall klara det här. genom att medge att jag misslyckades kan jag ge mig själv en nystart. börja om från noll, hitta en annan väg.
jag är säker på att varje människa nån gång i sitt liv måste komma till en 'dead end', tänka om och gå tillbaka, de liksom en del av varje persons mognads och utvecklingsprocess. motgångar känns bittert och gör ont men de får oss att växa inombords. med varje nedslag bli lite mer mänsklig.
igår fick jag gräva djupt och rannsaka mig själv helt.
idag har jag kommit till en viss insikt, de svider men de känns också lättare. som att kunna andas igen efter att ha varit under vatten länge.


being strong is being true to yourself.


idag blev det ett seriöst blogginlägg.