Nej tyvärr

Jag är inte tillbaka för att roa er. För tyvärr har jag inte blivit mirakulöst frisk, utan tvärtom. Jag har sådär trevligt hög feber som gör mig helt yr och jag är säkert ensammast i världen eftersom jag måste leva isolerat tills jag blir frisk. Skulle i princip kunna skriva hur långt som helst om hur synd det är om mig för sånt är jag bra på, tycka synd om mig alltså. Men besparar er från det. Istället skall jag lyssna lite på The Cardigans(<3) - For what its worth och försöka vara glad ändå trots att jag mår så här uselt, för man borde, man skall, man måste vara glad över dom små sakerna. Eftersom det är dom små sakerna som tillsammans blir dom stora sakerna. Klokt sagt va? :) Nu blev ni nog imponerade av moraltanten! Godnatt!