Ikväll blev jag plötsligt helt nostalgisk.. (kanske för att jag spenderade den med linn) så jag börja tänka på min djupa passionerade kärlek fö The Sounds! Hur jag och linn har rest land och rike 3 gånger för att få höra Majas grymma stämma, hur vi har hoppat och skrikit oss hesa av glädje när hon har stått på scen, hur vi (i alla fall jag) har gråtit floder när hon sjungit Night after night och Painted by numbers. Hur vi sedan bedyrat varandra att vi kommer igen, nästa år och alla år efter det. För man gör ju det, man kommer tillbaka för The Sounds, hur många gånger som helst, vart som helst. För det finns vissa saker som aldrig slutar vara bra, som permanent etsar sig fast i en, som en tatuering. Något bestående, något livsviktigt, något som gör en lycklig, det är The Sounds. Och jag lovar att när jag är 80 och full av rynkor tänker jag ändå hoppa av glädje på min rullator varje gång jag hör dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar