Smuts.

Igår spruta det vatten ur tvättmaskinen på jobbet och jag vadade omkring med plastpåsar på fötterna medan alla hinkar och moppar flöt omkring i rummet.. Idag kom det inget vatten alls och byket kom ut helt torrt.. Jag hade glömt att öppna kranen.

Kan ju tillägga att tvättmaskinen inte sprutade ut vatten pga mina dåliga kunskaper inom tvättning utan på grund av förstoppning av allt smuts som småbarn och deras orsakar.

Vissa människor som tex min mamma blir lugna och harmoniska av att städa och tvätta. Det kan ajg förstå, de är en fin känsla att se hur smuts försvinner av ens ansträngningar.. Tyvärr fungerar jag inte riktigt så och drabbas ännu av panikattacker varje mogron när jag kommer till jobbet och ser bergen av byke och smutsiga trasor som har dykt upp under natten. Jag blir liksom helt uberaktiv av förskräckelse eftersom jag aldrig kan vänja mig vid att de inte tar slut utan kommer finnas där varje morgon hur mcyket jag än tvättar.

Jag tycker om mitt jobb, tro inget annat. Jag trivs bland gamla golv moppar och smutstvätt men de ger mig ingen sinnesfrid.