torsdag 11 mars 2010

Äntligen... Klumpen halsen är borta, jag kan andas igen. Jag kan faktiskt le och skratta, jag minns ännu hur man gör!

Som att vakna upp ur en lång natts sömn, äntligen utvilad, äntligen klar i huvudet. Tack underbara, plötsligt känns allt så mycket lättare.
Nu skall jag bara andas, le och njuta. Att leva och känna är guldvärt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar