Trött, öm, svettig men glad. Gud vilken kick det ger, man riktigt känner hur ens ego växer för varje kilometer man klarat av. "Fan vad duktig jag är" tänker man, sedan ler man och pressar sig själv ytterligare. Fan vad skön känsla. Sedan när pulsen lugnt sig spider sig euforin genom kroppen.. Ett lugn. Harmoni.
Imorgon får jag tillbaka mitt gym kort efter jaaa, hur länge 2 mån, 3 mån? Så nu är de hård träning som gäller. Styrke träning, min absoluta favorit.
Lycka, faktiskt. Inget hjälper tankarna att stanna upp, aggressioner att försvinna och glädje att tränga fram som fysiskt arbete. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar