måndag 26 april 2010

So down...

I desperat behov av sällskap, av sömn, av ett liv med lite mindre motgångar.. Hur fan hamna jag här igen? Jag är så trött..

Well I hoped that since we're here anyway

We could end up saying
Things we've always needed to say
So we could end up stringing..

Someday, somehow
gonna make it allright but not right now
I know you're wondering when
(You're the only one who knows that)

Nätterna blir så långa när dom är fyllda av tankar.. Och sängen känns plötsligt väldigt trång och varm, taket blir alldeles för lågt medan väggarna omsluter en. Luften står stilla och varje andetag klibbar fast i lungorna. Trötta blodsprängda ögon, mörker som långsamt formas till en ljus gryning. Bara en natt till, sen kanske det blir bättre?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar