Nu kanske någon tycker jag är konstig men jag saknar jobbet, helt ärligt. Och ända skall jag dit på torsdag, men det känns som en evighet tills dess. För ett år sedan, eller två trodde jag aldrig att jag skulle säga det. Att jobba med barn var liksom en av de sista sakerna jag hade tänkt mig. Nu har jag istället svårt att tänka mig något annat. Så konstigt livet kan vara. Det blir aldrig som man tror.
Men idag är jag iaf nästan helt ledig, bara lite skola ikväll.. Tänkte göra en liten roadtrip till polisen och meddela att jag hittat mitt försvunna körkort som lär finnas på McDonalds dit jag också borde åka för att rädda det. Sedan blir det träning, med min väldigt hurtiga mamma faktiskt. Länge sen sist. Skall se hur bra hon orkar kämpa med mig idag! ;)
Man blir väl lite beroende av de små liven.
SvaraRadera