Eftersom det snart är natt och på natten vaknar alltid min filosofiska sida till liv tänkte jag slänga hit några rader angående en väldigt väsentlig sak. Nämligen människor och deras åsikter och fördomar.
Om du vore till synes världens lyckligaste människa och hade allt; kärlek, lycka, pengar etc.. och till på köpet ännu skulle vara jordnära, ödmjuk, givmild, kärleksfull, skänka dina pengar till välgörenhet, jobba som hjärtkirurg för sjuka barn och kämpa för djurens rättigheter på fritiden.
Folk skulle ändå döma dig. Du skulle inte donera tillräckligt, vara tillräckligt god för att förtjäna allt detta, dina patienter skulle inte vara tillräckligt friska efteråt och ditt arbete med djuren skulle någon garanterat ha något emot. Skulle du vara tjock skulle du kallas lat, skulle du vara blond skulle du kallas blåst, skulle du vara mörkhyad är du säkerligen en invandrare som lever på social bidrag, är du en snygg kar i en dyr skjorta är du med all säkerhet en snobb, är du en brud i en urringad kort klänning är du slampig, är du högljudd är du en attention whore, är du blyg och tyst är du en tönt, ser du annorlunda ut är du förmodligen cp-skadad, festar du ofta är du ansvarslös jävel, jobbar du och studerar mycket är du alldeles för seriös (listan kan göras oändligt lång!) För så här är vi människor, inget är aldrig tillräckligt bra för oss. Vi söker alltid något att klaga på, för vi bara älskar att hitta bristerna, felen och alla de dåliga egenskaper våra medmänniskor besitter. Men vi vägrar som envisa åsnor ett ens öppna upp ett halvt ögonlock för att se det bra i någon. Fördomarna går alltid före. Den lämpligaste åsikten majoriteten har är också bäst och den skall man stå fast vid till det sista, fast man innerst inne (om man skulle gräva lite och inte blunda hela tiden) vet att det är fel. Fel att hela tiden döma, fel att alltid se det dåliga i allt. Fel att sätta en stämpel på någon före en person ens har hunnit öppna munnen för att motbevisa det. Vad har alla bra argument och goda handlingar för skillnad om det redan finns en åsikt som står emot någon som en mur?
Vi frågar oss själva hela tiden varför världen vi lever i är så ond, varför så mycket hemska, förskräckliga saker händer varje dag som aldrig borde hända. Men hur kan de låta bli att hända när vi är som vi är? När vi behandlar varandra som vi gör? Tänk på detta nästa gång ni besvarar ett leende med en skitig blick. Vi är människor hela högen. Det är så enkelt att döma, men det borde vara lättare att låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar