when you lose something you can't replace

Idag är en sorglig dag, för idag fick jag veta att jag inte får fortsätta på mitt nuvarande jobb. Arbetskontraktet går ut 31.12. Till det nya året har de hittat någon annan, någon med barnskötar utbildning. Och de ju klar att jag förstår att det lämpar sig mycket bättre, då kan hon ha alla morgonturer och kvällsturer jag aldrig kan ta eftersom jag inte är utbildad, och hon är kvalificerad och säkert jätte bra. Men, det kom som en liten blixt från klar himmel och tårarna brände något enormt bakom ögonlocken. Fast jag vetat hela tiden att de inte är säkert om jag får fortsätta till Juni så har det ändå känts så självklart för jag har trivts så bra. Jag har hoppats så mycket och liksom helt låtit bli att tänka på det faktum att jag kanske inte kan stanna. Det kan jag ju inte nu, och det gör ont. För det här är det första jobbet jag innerligt längtat att gå till, de första jobbet som har känt som det verkligen ger en något, det första jobbet jag kommer sakna. Något otroligt mycket. Om ni någonsin funderar vart ni skall sätta era blivande ungar borde valet vara självklart, Nallebo. För det finns inte ett till sådant ställe (och tro mig jag vet för jag har jobbat på en massa olika dagis/gruppis.) Världens mest harmoniska och härligaste personal som innerligt utstrålar de faktum att de valt ett yrke som passar dem perfekt och världens mest fantastiska, ljuvliga ungar som kommer bli helt enastående individer i framtiden, mycket just tack vare detta ställe! :) Nu skall jag ta vara på varenda dag jag har kvar där och vara extremt tacksam för att jag fick den här chansen, för den har fått mig att tänka så mycket på framtida val av yrke och överhuvudtaget vad som är väsentligt här i livet. Tusen tack, detta har varit guldvärt! Jag kommer gråta floder när vi säger hejdå men jag kommer definitivt alltid att le när jag tänker på ett hur bra arbete jag ha haft. Alla borde ens en gång i sitt liv ha jobbat på ett ställe där man tänker "yes!" när man skall gå till jobbet nästa dag!

Eftersom jag aldrig kan fatta mig kort blev det här en helt uppsats.. Men det får vara det, eftersom det här är viktigt för mig.