Slutsats

Extremt tung jobb dag, sedan skola. Min kropp bara skriker efter sömn men jag ger den kaffe. På fredag tar allt slut, ingen skola mera, inget jobb. November till maj på världens bästa jobb, trots att jag varit trött och äcklad, av alla moppar och smuts och barnens skrik. Trots att jag stundtals inte alls känt som jag hör hemma i allt detta så vet jag nu att jag älskar det innerligt. Jag har hittat någonting nytt som jag verkligen tycker om, som berör mig, som gör mig glad, som får mig att känna hur himla viktig framtiden är. Att jobba med framtiden, att veta att man gjort något bra varje dag för någon liten levande individ, att det kanske kommer påverka de val den gör senare i livet, det känns som en bra insats. Något att satsa på, något att stäva efter. Jag tycker om barn, nu vet jag det =)