att ha flyt

För att förgylla eran dag och få ert liv att kännas problemfritt och underbart skall jag räkna upp några punkter som försvårar livet riktigt ordentligt och som hänt mig inom loppet av de senaste dagarna, trevligt nog.

I fredags hade jag min sista studentskrivning. Matematiken, som jag fasat för något enormt. Tänkte få ett nervöst sammanbrott på morgonen, o i ett skede funderade jag till och med på att börja stortjuta och stanna hemma. Så nervös var jag. Men givetvis gjorde jag inte det. Utan jag for till skolan, och bänkade mig tillsammans med 20 andra stackare framför något som skulle ha kunnat vara gamla grekiska hieroglyfer, tyvärr så var det matte uppgifterna. Mina hjärnceller har aldrig jobbat så hårt som de gjorde under de 4,5 timmarna jag satt där. Men på något konstigt sätt lyckades jag lösa något så att jag i alla fall fick känslan av att jag försökt och gjort mitt yttersta. Så när jag gick ut var det med en blandad känsla av fasa (för provsvaren) besvikelse (som jag alltid känner i samband med matematik då den alltid får mig att känna mig fullkomligt korkad) och lättnad för att det äntligen var över. ÄNTLIGEN. Jag skall aldrig mera i mitt liv räkna gymnasiematte, det räcker, jag är färdig nu! :) For raka vägen till gymmet och körde det aggressivaste passet någonsin, typ. Kände mig som hulken, som om jag kunde lyfta hus och bilar. Blev många personliga rekord och framsteg, lyckan började bubbla upp. Allt kändes så bra. Enda tills....

1. Jag kom ut ur bilen och fram till min bil. Och riktigt ordentligt tog in synen av att den är fullkomligt kvaddad och ful på ena sidan. Har helt glömt att berätta här att mammas chef backade in i mig förra veckan. En stor svart volvo med en stor svart dragkrok och min lilla bil. Blev ingen vacker syn. Får ju givetvis allt ersatt av hans försäkring, men det tar tid och jag blir ledsen varje gång jag ser min bil. Därför har jag försökt att inte titta på den och bara tänka på stdentskrivningarna. Men då de en gång var över, började jag titta. Noggrant, och jag gillade inte alls vad jag såg.

2. Då jag smält synen fortsatte jag min bil granskning... enda in i handskfacket där mitt register utdrag låg. Och tanken att bilen kanske borde besiktas snart slog mig. Och jo besiktas skulle den, senast 26.06.2012.... Glädjen som uppstår när man inser detta är obeskrivlig. 

Man tänker att allting ordnar sig. En söt pojkvän byter körljusen på bilen och lovar att den nog säkerligen går igenom, (för den som inte visste det får man körförbud när man är sådär pass sen med besiktningen om den har något större fel, i vanliga fall får man ju en viss tid på sig att fixa det.) 

3. Man lugnar ner sig och tänker se en film när man upptäcker att DATORN VÄGRAR STARTA. Datorn, ens trogna kompanjon, ens sociala liv, ens allt. typ... Nämen en väldigt viktig del av ens liv. Ni förstår säkert. Söt pojkvän skruvar upp hela datorn (vilket redan i sig är väldigt traumatiserande att se på. Ser ut som en massaker.) och konstaterar att biosen (?!) har gett upp. Efter några googlingar är det svart på vitt. Hp's laptopar har ett typfel och går alldeles för varma vilket min gjort länge. Så till sist orkar det tydligen inte längre. Satt tyst och stirrade en stund och försökte ta in detta... Ny dator var tydligen det enda alternativet. Behöver ju kanske inte ens förklara hur roligt det känns, materiellt och emotionellt.

4. Och sist men inte minst. Bilen går inte igenom besiktningen. Efter 2 år av nästan felfritt funderande har min franska bil fått 19482003 olika fel som måste åtgärdas innan jag får susa fram med den igen.

Jag är härmed både dator och billös. Och framtiden som borde ha känts ljus och fridfull känns väldigt invecklad och ganska mörk. Jag behöver både bil och dator för att hitta ett jobb och läsa om olika skolor jag skall söka till. Så inget går riktigt som man vill. Tänk på de ni, eran dag kanske är riktigt bra trots allt! ;)