Everybody wants something
Gotta want something
What are you living for?
Everybody needs something
Something to fight for.
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
so if i typed 'idiot' into google, would your picture come up?
Idag är en sån här fantastiskt trött dag när man bara är less på allt. Enda bra stunden idag var de 1,5 timmarna som spenderades på gymmet, fastän det snarare var en kamp om liv och död eftersom jag redan då var helt brutalt frustrerad över allt och tog i för gud och fosterland i hopp om att få utlopp för aggressionerna. Utan resultat dessvärre. Istället är jag nu bara brutalt trött och sur och världens grinigaste bitch. Riktig trevlans humör med andra ord. Skall isolera mig i sängen nu så jag inte skall kunna överföra mitt jävliga humör på någon. Godnatt.
det som inte dödar, gör en starkare
Vill helst av allt kura ihop mig till en boll nu direkt precis som katten bredvid mig och somna med kaffekoppen i handen. MEN. Istället är jag påväg till gymmet. Jag hatar att träna på morgonen. HATAR. För jag är ingen morgonmänniska. MEN jag tror starkt att det som inte dödar gör en starkare, därför tvingar jag mig själv till detta. Varje cell i kroppen skriker efter sömn eftersom passionerad och entusiastisk som jag är, satt jag och knåpa ihop en träningsprogram till en kompis halva natten... MEN det förtränger vi nu, ut på slagfältet och kämpa som detta vore det sista träningspasset ever!
lördag 26 november 2011
inflyttningsfest here we go!
Kommer kännas aningen tragiskt att se en lägenhet man varit med och byggt upp stampas ner till grunden av en flock ociviliserade fyllon.. MEN whatever, vi kör. Tänkt va fullast, värst och odrägligast för en gångs skull ikväll och såna planer kan ju aldrig slå fel! ;)
fredag 25 november 2011
bitter telefonlös jävel
Söker mening med livet efter att livskompanjonen och själsfränden Htc Sensation svikit en. Inte riktigt död men inte heller levande, din satans jävel. Fattar inte hur du kunde göra så här mot mig. Hoppas de behandlar dig förjävligt där borta i Tammefors och skickar mig en ny trogen snygg telefonjävel som inte gör så här mot mig.
P.s. Alla telefonberoende där ute vet säkert hur jag känner mig just nu, som om man mist sin högra hand. Helt handikappad utan den, vad skall jag nu hålla i handen när jag somnar?! :(
P.s. Alla telefonberoende där ute vet säkert hur jag känner mig just nu, som om man mist sin högra hand. Helt handikappad utan den, vad skall jag nu hålla i handen när jag somnar?! :(
torsdag 24 november 2011
when you lose something you can't replace
Idag är en sorglig dag, för idag fick jag veta att jag inte får fortsätta på mitt nuvarande jobb. Arbetskontraktet går ut 31.12. Till det nya året har de hittat någon annan, någon med barnskötar utbildning. Och de ju klar att jag förstår att det lämpar sig mycket bättre, då kan hon ha alla morgonturer och kvällsturer jag aldrig kan ta eftersom jag inte är utbildad, och hon är kvalificerad och säkert jätte bra. Men, det kom som en liten blixt från klar himmel och tårarna brände något enormt bakom ögonlocken. Fast jag vetat hela tiden att de inte är säkert om jag får fortsätta till Juni så har det ändå känts så självklart för jag har trivts så bra. Jag har hoppats så mycket och liksom helt låtit bli att tänka på det faktum att jag kanske inte kan stanna. Det kan jag ju inte nu, och det gör ont. För det här är det första jobbet jag innerligt längtat att gå till, de första jobbet som har känt som det verkligen ger en något, det första jobbet jag kommer sakna. Något otroligt mycket. Om ni någonsin funderar vart ni skall sätta era blivande ungar borde valet vara självklart, Nallebo. För det finns inte ett till sådant ställe (och tro mig jag vet för jag har jobbat på en massa olika dagis/gruppis.) Världens mest harmoniska och härligaste personal som innerligt utstrålar de faktum att de valt ett yrke som passar dem perfekt och världens mest fantastiska, ljuvliga ungar som kommer bli helt enastående individer i framtiden, mycket just tack vare detta ställe! :) Nu skall jag ta vara på varenda dag jag har kvar där och vara extremt tacksam för att jag fick den här chansen, för den har fått mig att tänka så mycket på framtida val av yrke och överhuvudtaget vad som är väsentligt här i livet. Tusen tack, detta har varit guldvärt! Jag kommer gråta floder när vi säger hejdå men jag kommer definitivt alltid att le när jag tänker på ett hur bra arbete jag ha haft. Alla borde ens en gång i sitt liv ha jobbat på ett ställe där man tänker "yes!" när man skall gå till jobbet nästa dag!
Eftersom jag aldrig kan fatta mig kort blev det här en helt uppsats.. Men det får vara det, eftersom det här är viktigt för mig.
Eftersom jag aldrig kan fatta mig kort blev det här en helt uppsats.. Men det får vara det, eftersom det här är viktigt för mig.
onsdag 23 november 2011
Behind every great woman, is a guy looking at her as
Som jag förutspådde är det förjävligt svårt att sätta sig, ställe sig upp efter man mödosamt satt sig ner eller överhuvudtaget gå för den delen! Värsta sortens träningsvärk kallas detta eller också helvetet eftersom man känner sig helt jävla handikappad, meeen så värt det! ;) Sådär förövrigt tänkte jag dra till med ännu ett filosofiskt inlägg eftersom jag har ett bra sådant på lager (i huvudet) men vi tar det en annan kväll, två efter varandra kan bli lite för mycket seriöst skit att smälta för er läsare! ;)
tisdag 22 november 2011
snobbiga, dumma, tjocka egoister och alla andra 113948 fördomar.
Eftersom det snart är natt och på natten vaknar alltid min filosofiska sida till liv tänkte jag slänga hit några rader angående en väldigt väsentlig sak. Nämligen människor och deras åsikter och fördomar.
Om du vore till synes världens lyckligaste människa och hade allt; kärlek, lycka, pengar etc.. och till på köpet ännu skulle vara jordnära, ödmjuk, givmild, kärleksfull, skänka dina pengar till välgörenhet, jobba som hjärtkirurg för sjuka barn och kämpa för djurens rättigheter på fritiden.
Folk skulle ändå döma dig. Du skulle inte donera tillräckligt, vara tillräckligt god för att förtjäna allt detta, dina patienter skulle inte vara tillräckligt friska efteråt och ditt arbete med djuren skulle någon garanterat ha något emot. Skulle du vara tjock skulle du kallas lat, skulle du vara blond skulle du kallas blåst, skulle du vara mörkhyad är du säkerligen en invandrare som lever på social bidrag, är du en snygg kar i en dyr skjorta är du med all säkerhet en snobb, är du en brud i en urringad kort klänning är du slampig, är du högljudd är du en attention whore, är du blyg och tyst är du en tönt, ser du annorlunda ut är du förmodligen cp-skadad, festar du ofta är du ansvarslös jävel, jobbar du och studerar mycket är du alldeles för seriös (listan kan göras oändligt lång!) För så här är vi människor, inget är aldrig tillräckligt bra för oss. Vi söker alltid något att klaga på, för vi bara älskar att hitta bristerna, felen och alla de dåliga egenskaper våra medmänniskor besitter. Men vi vägrar som envisa åsnor ett ens öppna upp ett halvt ögonlock för att se det bra i någon. Fördomarna går alltid före. Den lämpligaste åsikten majoriteten har är också bäst och den skall man stå fast vid till det sista, fast man innerst inne (om man skulle gräva lite och inte blunda hela tiden) vet att det är fel. Fel att hela tiden döma, fel att alltid se det dåliga i allt. Fel att sätta en stämpel på någon före en person ens har hunnit öppna munnen för att motbevisa det. Vad har alla bra argument och goda handlingar för skillnad om det redan finns en åsikt som står emot någon som en mur?
Vi frågar oss själva hela tiden varför världen vi lever i är så ond, varför så mycket hemska, förskräckliga saker händer varje dag som aldrig borde hända. Men hur kan de låta bli att hända när vi är som vi är? När vi behandlar varandra som vi gör? Tänk på detta nästa gång ni besvarar ett leende med en skitig blick. Vi är människor hela högen. Det är så enkelt att döma, men det borde vara lättare att låta bli.
Om du vore till synes världens lyckligaste människa och hade allt; kärlek, lycka, pengar etc.. och till på köpet ännu skulle vara jordnära, ödmjuk, givmild, kärleksfull, skänka dina pengar till välgörenhet, jobba som hjärtkirurg för sjuka barn och kämpa för djurens rättigheter på fritiden.
Folk skulle ändå döma dig. Du skulle inte donera tillräckligt, vara tillräckligt god för att förtjäna allt detta, dina patienter skulle inte vara tillräckligt friska efteråt och ditt arbete med djuren skulle någon garanterat ha något emot. Skulle du vara tjock skulle du kallas lat, skulle du vara blond skulle du kallas blåst, skulle du vara mörkhyad är du säkerligen en invandrare som lever på social bidrag, är du en snygg kar i en dyr skjorta är du med all säkerhet en snobb, är du en brud i en urringad kort klänning är du slampig, är du högljudd är du en attention whore, är du blyg och tyst är du en tönt, ser du annorlunda ut är du förmodligen cp-skadad, festar du ofta är du ansvarslös jävel, jobbar du och studerar mycket är du alldeles för seriös (listan kan göras oändligt lång!) För så här är vi människor, inget är aldrig tillräckligt bra för oss. Vi söker alltid något att klaga på, för vi bara älskar att hitta bristerna, felen och alla de dåliga egenskaper våra medmänniskor besitter. Men vi vägrar som envisa åsnor ett ens öppna upp ett halvt ögonlock för att se det bra i någon. Fördomarna går alltid före. Den lämpligaste åsikten majoriteten har är också bäst och den skall man stå fast vid till det sista, fast man innerst inne (om man skulle gräva lite och inte blunda hela tiden) vet att det är fel. Fel att hela tiden döma, fel att alltid se det dåliga i allt. Fel att sätta en stämpel på någon före en person ens har hunnit öppna munnen för att motbevisa det. Vad har alla bra argument och goda handlingar för skillnad om det redan finns en åsikt som står emot någon som en mur?
Vi frågar oss själva hela tiden varför världen vi lever i är så ond, varför så mycket hemska, förskräckliga saker händer varje dag som aldrig borde hända. Men hur kan de låta bli att hända när vi är som vi är? När vi behandlar varandra som vi gör? Tänk på detta nästa gång ni besvarar ett leende med en skitig blick. Vi är människor hela högen. Det är så enkelt att döma, men det borde vara lättare att låta bli.
Success must be felt within before it can be seen on the outside
Idag på gymmet har jag plågat denna något otroligt. Den tänkte inte ens orka släpa sig till bilen efteråt. Nu är den helt loppu slut finito och jag är ganska säker på att allt som har att göra med att sätta sig eller resa sig upp kommer vara väldigt smärtsamt imorgon. Men inget att gnälla över, betyder ju vara att träningen var lyckad! :)
Inte varje dag jag laddar upp en bild av min rumpa i bloggen men jag är så jävla stolt över den då den kämpat så bra nu idag och hela hösten så nu ska den få vara in the spotlight lite! ;)
Inte varje dag jag laddar upp en bild av min rumpa i bloggen men jag är så jävla stolt över den då den kämpat så bra nu idag och hela hösten så nu ska den få vara in the spotlight lite! ;)
måndag 21 november 2011
tattoo fever
Har börjat lida av något nytt nu.. Inte bara förkylning (som inte vill ge sig) men nu även tatueringsfeber. Har sånt otroligt jävla ha-begär efter två stycken nu så de har aldrig varit värre. Ena är definitivt en keeper eftersom jag funderat på den läänge nu, så bara Emilia pallrar sig hit från Sverige skall den bli min. Den andra är däremot en ny liten snille så den måste jag nog panta på ett tag till för att se om det känns rätt. De nog så sant som det är sagt, att lagar man en tatuering kan man aldrig sluta. Första är ju den svåraste, sen är det gjort och då finns det ingen återvändo, då kan bara mera tillkomma! ;)
lördag 19 november 2011
off to the big city
Idag skall jag agera frisör åt Hanna, ikväll ska jag dra en riktig rockstar fylla hemma hos Noa där vi även skall ha nyårsmöte (planering planering..) och inatt skall jag och brudarna rocka Sky! Life is good, if you make it good!
Tänkte annars försöka slänga upp ett litet fylle mobilblogginlägg hit inatt.. Kul va? ;)
Tänkte annars försöka slänga upp ett litet fylle mobilblogginlägg hit inatt.. Kul va? ;)
fredag 18 november 2011
The only way to get rid of a temptation is to yield to it.
Och min temptation är att hinka i mig en obscen mängd vin för att sedan springa runt på krogen som en glad yr höna och vakna upp med världens monster krabbis. Därför skall jag gå och sova nu, sova bort min jävla förkylning och vara pigg, kry och taggad till tusen när jag vaknar! För man lever bara en gång (kanske inte.. men om jag nu blir en söt kanin i mitt nästa liv är det inte till någon större hjälp i detta fallet) och man är ung definitivt bara en gång och alla de galenskaper man villa göra skall man göra nu. Så man kan åldras med stil sedan och ha något att se tillbaka till och berätta för sina barnbarn.. "såhär rocka vi krogarna 2011 och såhär redlösa blev vi då den där gången när.. blablaaa och så skall ni inte göra!! " typ. Tack och godnatt.
this is how they do it in malax!
& btw så har jag sådan extremt abstinens efter Idag så jag i princip skulle kunna ta en länk till malax för att få träffa henne.. Det ända problemet är ju att hon inte är där utan här i Vasa någonstans och skapar kaos utan mig! -_-
this is how they do it in malax!
& btw så har jag sådan extremt abstinens efter Idag så jag i princip skulle kunna ta en länk till malax för att få träffa henne.. Det ända problemet är ju att hon inte är där utan här i Vasa någonstans och skapar kaos utan mig! -_-
torsdag 17 november 2011
in times like these..
Förjävlig dag eftersom jag mår förjävligt. Men i sådana stunder hjälper det att ha världens bästa arbetskollegor som låter en fa hem tidigare, och världens härligaste ungar som hoppar upp i famnen på en när man kommer innanför dörren på morgonen och säger:
"Alexandra tittaaaa!! Jag tänkte ge de här till pappa men sen så tänkte jag att jag ska ge den till dig istället!"
Och så dom där tindrande oskyldiga blå ögonen.
Jag smälter, barn är underbara och jag älskar mitt jobb!
"Alexandra tittaaaa!! Jag tänkte ge de här till pappa men sen så tänkte jag att jag ska ge den till dig istället!"
Och så dom där tindrande oskyldiga blå ögonen.
Jag smälter, barn är underbara och jag älskar mitt jobb!
onsdag 16 november 2011
Have faith but don't be naive.
tillfälligt ur funktion
Yes. Händer sällan men idag så.. Har sån satans jävla brutal mensvärk så sängen är det enda stället man borde hålla till på, tyvärr går de ju inte eftersom jag har skola ikväll men tröstäter choklad istället och hör på sånde härliga "fuck you and go to hell låtar" på högsta volym. Det hjälper en smula och grannarna blir ju glada :)
tisdag 15 november 2011
Chocolate, men, coffee – some things are better rich.
Så här skulle alla dagar kunna få börja. Utan stress med en kopp starkt kaffe och en cigg. Plus lite solsken på det och den allra första frosten. Väldigt perfekt. Idag är det dessutom lönedag, så förutom att träna tänkte jag försöka spendera den där lönen. Jovars.. såna här dagar behövs det definitivt fler av!
måndag 14 november 2011
torsdag 10 november 2011
Be brave, be strong and never forget to smile
onsdag 9 november 2011
never sleep, never get tired
Så mycket att göra men så lite tid. Dygnet tycks aldrig räcka till hur tidigt man än stiger upp och hur sent man än går och sover. Sleep when you're dead. Så sant som det är sagt. Idag tackade jag ja till lite mera jobb för att fylla ut min annars överfulla vardag, töjja ut dagarna lite ytterligare. Och så undrar folk varför det aldrig hörs nått från en, för man hinner inte. Helt enkelt. Tyvärr :/
Nu skall jag trösta mig med två kex med mjölk och packa gymväskan inför imorgon. Jobb om 7h. När skall man hinna sova?
Nu skall jag trösta mig med två kex med mjölk och packa gymväskan inför imorgon. Jobb om 7h. När skall man hinna sova?
Pain is only weakness leaving the body
Första gången på länge som jag velat spy efter träning. Så tufft var det. No surprise att det var Aino som drog den! I ett skede tänkte jag bara "nääää fan jag orkar inte mera" och tänkte nästan att nu ger jag upp. Men någonstans ifrån hittar man dom där sista krafterna och pressar på. Pressar på tills lungorna svider och det känns som man inte orkar springa ett enda steg till men man gör det ändå. När passet sedan är slut är man är den tröttaste svettigaste och lyckligaste människan som går ut från salen, för att man har vunnit. Man tävlar endast mot sig själv, och när man gör sitt allra yttersta varje gång är det en vinst, och det är den bästa känslan! Fan vad jag älskar träning! :) BTW, så var det bodyattack & core som dagens träning bestod av.
If you don't fear your workout,
it isn't hard enough.
tisdag 8 november 2011
Live från sängen
Yees indeed. Ligger här och läser på en psykologitent, väldigt intressant faktiskt men ändå tenderar ögonlocken att vilja fa fast.. märkligt det där med hur trött man blir direkt det finns skolarbete i synet.
måndag 7 november 2011
Papa Roach
nästan helt ledig dag
Nu kanske någon tycker jag är konstig men jag saknar jobbet, helt ärligt. Och ända skall jag dit på torsdag, men det känns som en evighet tills dess. För ett år sedan, eller två trodde jag aldrig att jag skulle säga det. Att jobba med barn var liksom en av de sista sakerna jag hade tänkt mig. Nu har jag istället svårt att tänka mig något annat. Så konstigt livet kan vara. Det blir aldrig som man tror.
Men idag är jag iaf nästan helt ledig, bara lite skola ikväll.. Tänkte göra en liten roadtrip till polisen och meddela att jag hittat mitt försvunna körkort som lär finnas på McDonalds dit jag också borde åka för att rädda det. Sedan blir det träning, med min väldigt hurtiga mamma faktiskt. Länge sen sist. Skall se hur bra hon orkar kämpa med mig idag! ;)
Men idag är jag iaf nästan helt ledig, bara lite skola ikväll.. Tänkte göra en liten roadtrip till polisen och meddela att jag hittat mitt försvunna körkort som lär finnas på McDonalds dit jag också borde åka för att rädda det. Sedan blir det träning, med min väldigt hurtiga mamma faktiskt. Länge sen sist. Skall se hur bra hon orkar kämpa med mig idag! ;)
lördag 5 november 2011
party until you die, vi ägd jeppis
Trötta som vi är söp vi som det var vår sista dag på jorden. 06:00 på morgonen slutade värsta grymmaste ravefesten på golvet i Linns tändsticksstora lägenhet. Hann bli med fortkörningsböter, döda alla mina hjärnceller och beställa för den största summan jag någonsin beställt för på en och samma gång på en bar, bäst av allt var ju att det inte var jag som betalade! Jaaa och så har jag nog aldrig druckit sådär många shottar efter varandra heller! Tack för ännu en epic kväll Linn, Emelie, Noa, Nabben, Knip och Johnny, oså forstass den där lite mindre galna hälften som rulla hem mot vasa efter halva kvällen = Ida, Jessica och Toffe.
onsdag 2 november 2011
Hardcore girl
Måste ju nästan berätta att jag gav Pilates en andra chans idag. Och det var faktiskt inte så illa. Riktigt skön kontrast till alla hardcore träningspass. Men jag är nog ändå mer en hardcore girl, inget går att jämnföra med ett tufft core+bodyattack pass där man kör slut sig till max. Som jag sagt förut och aldrig slutar orka säga, den bästa känslan.
Den ultimata tallriksmodellen
Lövbiff med gräddig kantarellsås och kokad broccoli. Perfekt avslutning på en lång dag som inkludera arbete skola och träning. När man jobbar på ett dagis blir det där med att undvika kolhydrater väldigt svårt, eftersom så gott som all mat man äter där är "barnmat". Alltså en stor jävla röra som mestadels består av typ 70% potatis/ris/makaroner och resten kött och pyttepytteliiiite sallad eftersom barn hatar det. Lösningen är att försöka skippa så mycket som möjligt av dem under de resterande måltiderna = frukost & middag. Funkar bra men kräver vissa förberedelser som att använda hjärncellerna lite och fundera ut vad man skall tillaga. Maten i sig går nolltid, som rätten ovan tex. Excellent! ;)
tisdag 1 november 2011
tattoo
Där satt den. Lite sådär Rihanna inspirerad (den hon har i nacken.) Inte färdigläkt ännu, därav lite skrovlig och ojämn men jag är så nöjd. Kommer nog fortsätta stjärnfallet så att de kommer ytterligare stjärnor ner mot armen, vågade inte riktigt nu. Tusen tack Emilia, du är grym på det du gör och jag lovar att du skall få göra alla mina eventuellt kommande tatueringar! :)
-
When sky blue gets dark enough
To see the colors of the city lights
A trail of ruby red and diamond white
Hits her like a sunrise.
En av de fridfullaste ögonblicken som finns är att köra bil, helt ensam och helst av allt någonstans långt bort. Tankarna hinner för en gångs skull ikapp en och allting som ständigt snurrar står för ett ögonblick still.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)