onsdag 26 oktober 2011

om barn


Next time I'll be braver

I'll be my own savior

Standing on my own two feet.


Jobb imorgon och jag längtar verkligen dit, till de oskyldiga ansiktena och de stora ärliga ögonen. Barn är fantastiska,  hur kämpigt och tröttsamt det än kan vara ibland. För efter allt skrikande och trotsande är ett leende, ett skratt och ett "alexandra får jag komma i din famn?" guldvärt och det finns ingenting som kan väga upp mot det. Känslan av de där små armarna som kramar en, insikten om att det är ett litet liv som håller på att utvecklas och bli någon och vetskapen om att man få vara med på denna otroliga resan är fantastisk. Det är den känslan som får en att vilja stiga upp och gå till jobbet trots att dagen innan kunnat kallas helvetisk.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar