Våldtar Te Amo i min laptops högtalare och försöker bestämma mig för om det här är en bra dag eller inte. Drömbilen kanskekanskekanske blir min idag, men jag har lite otrohets tankar och funderar om det kanske finns bättre drömbilar någonstans i världen för mindre summor, har även grym separations ångest pga det faktum att jag kanske tvingas separerar från min vespa, kanske så snart som idag. Så ikväll efter att jag svettats på spinning cykeln skall jag åka till mina föräldrar i karperö och ta farväl av den. Sedan skall jag gråta, kanske en hel kväll. För det är ganska hemskt det här med förändring och egentligen är jag livrädd för sånt, eftersom trygghets bubblan spricker och man måste börja vänja sig vid något nytt. Jag är nog ganska konservartistisk trots allt. Om något är bra får de gärna förbli så fastän det kan bli ännu bättre. Men bättre är läskigt. Nytt är läskigt. Fast förändring är bra, men ändå gråter jag nästan varje gång jag kommer från frissan eller drabbas av liten ångest attack när jag beställer någonting nytt på en restaurang jag varit 342982920809 gånger till. Som sagt, förändring är läskigt.