sad bitch

Jag hade visst en blogg också.. ojdå! Nåväl.. finns inte så mycket att säga. Annat än att jag senaste tiden mest varit sjuk. Blivit någorlunda frisk, jobbat tränat och blivit sjuk pånytt. Like fighting a loosing battle. Är så arg och less just nu efter blodprov och halsprov och alla världens vitaminer, färskpressad grapejuice varje morgon, yllesockor, dubbla tröjor.... Ja ni anar inte vad jag allt har provat med. Och ingen jävla träning. Hur många små träningsuppehåll som helst. Dem borde väl vara längre, en vecka? Men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Träning ger mig glädje. Och just nu har jag ingen glädje. Jag är så less på det här snorase och hostase, att inte ha någon ork. Det här är inte jag, så orkelös, så dyster. Känner mig som en främling i min kropp. Imorgon skal jag tillbaka till jobbet, punkt slut. 2 dagar hemma och jag saknar ihjäl mig efter de små busungarna!! Och på fredag skall jag tillbaka till gymmet, inget skall hindra mig från det. Jag får fast vara döende, till gymmet skall jag.

Såhär bitter på livet kan man alltså vara... Sånt händer, det är temporärt, det går om. Men just nu orkar jag bara inte ha de så här. Jag vill ha mina rutiner, min vardag, tillbaka, nu.

P.s. Det finns en sak som alltid gör mig löjligt glad och som jag alltid tar till när livet känns dystert. Nämligen en Harry Potter bok. Jag har läst alla om och om igen (alltid på engelska) och det finns nog inga böcker som är så barnsliga samtidigt som det innehåller så mycket gravallvarligt och viktigt. Väldigt fint såntdär. Tror inte det finns någon annan bok som jag kan falla in i sådär, och sedan plötsligt kolla upp och märka att tiden rusat iväg i rasande fart. Tror nog många Harry potter nördar där ute känner igen sig nu! ;)