Idag tränade jag tills jag ville spy, det var jävligt skönt. Sedan satt jag bara på bänken i omklädningsrummet och andades i en kvart med huvudet i en handduk medan tårarna bara rann. Träning har en fantastisk effekt, den liksom släpper på trycket. Och det var just det jag behövde. 90min då jag bara kunde glömma allt för en stund, 90 min av bara fysisk smärta då man känner att varenda muskel nästan spricker och man presterar till max. Sedan är man slut, helt tömd på energi. Oftast burkar jag vara trött men jävligt nöjd och glad. Idag var jag bara trött och tom. Liksom bedövad. Skön känsla. Tack gode gud för att det finns gym, skall spendera varenda ledig stund där nu. Helst av allt aldrig gå hem därifrån.