På tal om matematik..

För mig finns det inget ställe i världen där jag känner mig så lost som på en matematik timme. Jag fattar alltid nada och så har det varit i alla dessa år. Idag satt jag och kallsvettades medan jag frenetiskt gnagade sönder min penna och försökte tänka. Började istället tänka på högstadiet och lågstadiet och att det var exakt så här. Att jag alltid satt där och försökte förstå och sedan låtsades förstå och hade grov ångest samtidigt för att jag inte förstod. Hemsk känsla. Men här måste jag nog skänka en tanke åt Anki som var världens bästa speciallärare och den enda personen någonsin som har fått mig att förstå matematik. Gode gud vad jag önskar att jag hade henne som lärare nu. Jag önskar dig allt gott för man måste vara en fantastiskt person för kunna lära ut matematik på ett begripligt sett