the gym cures it all..

Tenten gick helt extremt brutalt jävla dåligt. Kändes som att min hjärna lämnade mig redan innan jag gick in i klassrummet så väl där var det alldeles tomt och öde inuti mitt huvud. Faaaa-aaan alltså!! Skippa engelskan och åkte raka vägen hem och koka spaghetti, nu skall jag fara till gymmet och träna så jag inte börjar gråta av besvikelse.

And I remember the sound of your November downtown
And I remember the truth
A warm September with you
but I don't have to make this mistake
And I don't have to stay this way.
If only I would wake.

early mornings are deadly

Jag beundrar alla som pallar stiga upp tidigt. Att vakna 7 är inte min grej, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Mitt kropp är i uppror. Det svindlar, jag har huvudvärk och är förbannad. Inte ens kaffe hjälper. Och ja, jag skulle göra vad som helst för att få gå och sova pånytt. Men nej, idag kommer min dag sluta 21.20 för då kommer jag äntligen falla in genom dörren efter en kväll av enbart skola. Imorgon är det skola i mängder igen men efter det skall jag träna, det inget hopp. Träning gör mig glad för det är absolut enda gången jag kan koppla bort min hjärna nästan helt. Så skönt.

Helt slut, loppu, finito både fysiskt och psykiskt. Kröp nästan bokstavligt från Lady Line till bilen efter 1,5 med först styrketräning och sedan spinning. Läste till Hissa tenten jag har imorgon i mitt utslagna tillstånd tills jag fann lite energi till att göra knäck, med mamma. Väldigt gott men inte ett dugg uppiggande. Det värsta av allt är att alltid, fast hur trött och sliten jag än är har jag så otroligt jävla svårt att somna. Hjärnan vägrar liksom sluta gå på högvarv. Fast så är det väl om man är född till en stor filosof och grubblare! ;)

~

Jahap.. Kändes som jag just vaknade men plötsligt är det snart kväll igen! Ny vecka återigen med massa skola o prov och träning. Kan ju återkomma när jag har något intressant att berätta. För tillfället är det inte mycket. Jag är bara stressad och trött.

party hard

Man vet att man har festat hårt när grannen ringer på dörren och säger att han hittat ens plånbok på gatan och man har inte ens varit medveten om att den saknas.

En till extremt lång dag.. Först jobb sedan skola. Känner mig helt död på alla vis, satt en timme i dushen och lät allt jordens grundvatten rinna ner i avloppet. Hjälpte nada, fortfarande helt död. Kanske äntligen riktigt trött?

Vilken dag. Väcktes ur min skönhetssömn av att dagis chefen ringer och frågar om jag vill komma och jobba, såklart svarar jag i mitt sömndruckna tillstånd. Okej, kom nu direkt säger hon då. Sagt och gjort. En dusch och 30 min senare var jag där. Det blev en jobbig lång dag utan lunch, trodde att jag skulle dö men överlevde. Efter jobbet slukade jag och Hanna en as god sallad på Cafe August, sedan blev det ett låååångt och ganska effektivt gympass med Johanna. Och nu när jag äntligen sätter mig ner kan jag faktiskt med gott samvete kalla mig själv väldigt duktig. Skulle jag ha choklad nu skulle jag berömma mig själv med det, men det har jag tyvärr icke.

Why so serious?

Måste ju påpeka att allt jag skriver hit inte skall tas så seriöst och bokstavligt, snarare med en nypa salt vilket vissa kanske inte fattar! :)

Nu börjar den bästa tiden på dygnet. Tiden då man i frid och fröjd kan ha sex eller se på Vampire diaries. Jag skall nu sysselsätta mig med det sistnämnda.

Idag blomstrar min 20-års kris eftersom det är exakt 2 månader kvar till jag fyller. Känner redan hur livet långsamt rinner ur mig och jag skruttas ihop och föråldrars. Har försökt förebygga det genom att träna extra mycket de senaste veckorna genom att öka träningen från 3-4 gånger i veckan till 4-5ggr. Idag blev det spinning. Imorgon vildag men på onsdag skall jag introducera min vän Hanna för Ladyline, det skall bli spännade! ;)

'Cause you feed me fables from your hand

Love the way you lie part 2, nästan lika jävla fin som den första eller kanske nog finare? Lyssna.
http://www.youtube.com/watch?v=2B50RUXbs-8

Ikväll är jag extra sentimental så jag tycker att vi alla skall skänka en tanke åt våra vänner. För vad finns det som är bättre än vänner? Man delar ju allt med dem. Lycka, sorger och galna fyllor. Dom skrattar och skämtar och tröstar och pajjar och surar och kanske ibland till och med är lite odrägliga men dom är ju enastående och fantastiska. För att dom står ut och finns där. För att dom älskar och ger av sig själva. För att dom är dom och man skulle vara halva sitt jag utan dom.

bio baby

Mjo, har just beskådat Harry Potter på bio. Och jag, den levde nog upp till förväntningarna MEN så jävla synd att den slutar mitt i.. Kunde inte tro mina ögon när sluttexten kom, man ba "whaaat??!?! var är resten??!? this cant be over!!??! :'(" Men men.. Nu blir de mammas mat och sedan gymmet med johanna :)

Ojoj.. Känner mig som trött krabba som just kravlat upp på land efter värsta grymma stormen. Nämen det var riktigt roliga två gympass med johanna och evelina! Hoppas bara man pallar ta sig ur sängen imorgon! ;) Nu skall jag steka ägg!

Dricker kaffe och lackar naglarna mörk lila fredagen till ära.. Jaa och så spelar jag sönder den här sköna låten! Ikväll skall jag fa och gymma med johanna som jag inte träffat på en evighet, trevligt! Mjo, de är väl så min dag kommer se ut. Skall bara lämna in en filosofi uppgift först.

Lärde mig annars något nytt och nyttigt idag. What you love is not always worth fighting for. Bra grej att minnas när man skall lära sig att släppa saker. :)

Mitt liv är inte så intressant just nu så jag har inte så mycket att dela med mig av. Alla dagar ser ungefär likadana ut: Jag stiger upp, äter frukost och alla mina vitaminer, ser några avsnitt av Sex and the city, gör lite skolarbete, möjligtvis (väldigt sällan) lagar jag lunch, sen far jag till gymmet, tränar, duschar och far iväg till skolan där jag tillbringar resten av kvällen. När jag sedan kommer hem brukar jag läsa alla hundrafemtioelva bloggar jag följer och möjligtvis kolla ett avsnitt Vampire Diaries (om något nytt finns), sedan bäddar jag ner mig i min säng, i min ensamhet och läser någon bok, oftast på engelska, för att kombinera nytta med nöjje! ;) Sedan drömmer jag livliga verklighetsbaserade drömmar för att vakna upp och fundera hur det vore om det jag just drömt faktiskt skulle hända påriktigt. Sedan börjar allt om på nytt. Thats my life baby.


Hoppas det händer något maffigt och förskräckligt snart, så jag får skriva ner det hit mycket detaljerat. Typ kanske i helgen?

~

kvinnor och skor

En grej jag aldrig riktigt fattat och som jag ibland undrar över är det här med kvinnor och skor. Att det på något vis hör till att kvinnor skall vara sko fetischister. Jag är inte det, och jag har faktiskt aldrig förstått det där med att man har 10 par svarta skor som alla ser ganska likadana ut men så köper man ändå det där 11 paret. Klar sak, skor är snygga och så men jag har aldrig fått någon större sko orgasm som många andra brudar. Jag föredrar att sätta pengar på smink och "skönhetsprodukter". That's my thing!

Jävla bra kväll igår trots allt, så idag har man ju mått som man förtjänar. Men allt var så jävla gott igår och bara slank ner. Salig blandning blev det också med sushi först och sen allt från vodka drinkar till pätkis shottar. Inget bankkort har jag heller längre för det har jag tydligen supit bort. Ringde och spärrade det och alla pengar var som tur kvar. Puuuhh! Nåja det finns en första gång för allt! ;) Nu blir det Vampire diaries här i all stillhet.. Har tyvärr en tung vecka framför mig med massor av skola och prov.

krabbis

Baksmällan och jag har återförenats efter en lång paus. Halleluja. Avliva mig snälla.

Trevlig kväll, första på ett litet tag. Rosso, älsklingtjejerna, god mat och cider. Konstigt hur livet långsamt kryper tillbaka.. Hur saker börjar kännas bra igen. Allting måste bara få ta sin tid. Imorgon blir det utgång, sådär som förut med alldeles för många drinkar och förjävlig baksmälla dagen efter.

Same old.. träning och skola. Så har inget intressant att berätta annat än att jag skall raka benen nu. Anteckna? Och imorgon blir de sushi kväll. Det borde ni nog också anteckna. Sådär annars har det varit en förjävlig dag. Mn just det kanske inte inte är värt att anteckna. Nje.. Godnatt.

Om man håller sig konstant sysselsatt har man inte tid att tänka. De har lyckats ganska bra, jag har tränat, pluggat historia, skrivit en psykologi uppgift, tränat lite till, kollat 1 säsong sex and the city och diskuterat familjevåld med bobbin.. Nu är jag ensam, allt är knäpptyst. En stor svart spindel kryper på min vägg. Jag skriver det här bara för att hålla mig sysselsatt, det lyckas inte.

Godnatt.

2 kaffekoppar och 45 sidor psykologi senare.. Hejdå skolarbete och Hej gymmet!

Min blogg har aldrig varit vacker, inte nu heller. Men de blev iaf en förändring och det behövdes. Mer avancerade förändringar än såhär behärskar jag tyvärr inte. Så det får vara så här, tills vidare.
Typ närmaste halvåret kanske?

Jag måste skriva det här, inte för att jag vill just nu men jag kommer vilja senare. De måste finnas här som ett monument, ett bevis på att det faktiskt hänt. Att jag inte bara drömde det, utan kände, levde och njöt av det. Att varje stund var värd det. Varje skratt, varje beröring, varje dag med ditt leende. Värd det, trots att jag helst skulle sudda bort allt nu. För att det gör så jävla ont. För att de finns ett stort svart hål inom mig på den platsen som du upptog. För att allt fint kantas av smärta nu och jag inte kan se på grund av alla tårar. För att jag saknar dig så mycket så att de känns som jag vänder mig ut och in. För att allt är förbjudet att tänka på nu, för jag går sönder då, helt och hållet. Men allt var värt det, jag ångrar ingenting. Man skall aldrig ångra någonting. Man skall bara göra sitt bästa och le. Och de gjorde jag, i två fantastiska månader. Jag var lycklig, varje dag när jag vaknade, jag njöt av varje stund. Och trots att jag grät när vi bråkade, så var jag lycklig. För jag var ju med dig. Jag trodde blint på att kärlek kunde fixa allt, bara man vill tillräckligt mycket. Men ibland räcker det inte. Ibland räcker inte kärleken till, om det inte finns tillräckligt av den. Det trodde jag det fanns, för jag trodde på dig. Din röst ingav trygghet, dina ögon var ärliga. Jag vill tro att vi gjorde vårat yttersta, gav allt vi hade att ge. För kämpar man för något vackert kämpar man inte förgäves. Kanske inte alltid för seger men aldrig förgäves. Jag gjorde det, varje dag, för oss, för dig.
Nu står jag här ensam, vardagen gapar tom mot mig. Där tar orden slut för jag vet helt ärligt inte hur jag skall förklara. Att allting förlorat sin färg lite, att alla ljud känns dämpade, att något fattas. Det kommer ta en stund att fylla hålet efter dig och glömma rutiner som telefonsamtal klockan 23. Jag kommer klara det bra, det vet jag redan nu. Jag kommer träna mycket och satsa på skolan helhjärtat, jag kommer inte försöka dränka det här i en flaska på någon krog, för det vore en synd. Jag kommer gråta ofta, när jag tänker på dig, när jag går på platser där vi gått eller ser filmer som vi sett tillsammans. Men jag kommer tillåta mig själv att göra det och fram för allt att sakna. För att jag kommer sakna dig, varje dag i en väldigt lång tid. Och jag kommer aldrig glömma fast du tyckte att det vore bäst, för varför skulle jag? Med tiden kommer de sluta göra ont och jag kommer kunna minnas och le. För det var en bra tid, en fin höst som vi hade tillsammans, du och jag. Du gjorde mig lycklig, tack för det. Nu måste jag försöka göra mig själv lycklig på egen hand.

"Sometimes we come into a person's life not to make them love us but to let them feel that they're so much worth loving for."

Jag tänkte aldrig publicera det här, det skulle bli en av dom där texterna jag sparar för min egen del. Men nu gjorde jag det. Så här ärlig har jag aldrig varit här förut, men nu är jag det. Jag vet inte riktigt varför, det känns bara som jag måste vara det. Jag kommer nog aldrig skriva så här här igen, det här var speciellt, det var en speciell person. Att träffa en sån är en chans på en miljon. Det hände mig.

...

The muscle and bone-they encase my heart but never touch my soul
I'll save that for the water and its shore, fear makes friends with joy
And I'll march slowly and I'll never forget
How the music stopped or the feel of your breath
The flesh and the blood-they keep my body warm but still my mind is cold
To know what's fair is not always fair,
but what proves real will never flee.

on my way toooooooooo jeppis

Vet ni vad det är för dag idag? Jo, idag är dagen då jag skall rulla iväg till Jeppis tillsammans med Jocki för att hälsa på Linn, och möjligtvis få hem henne också, imorgon! Det ryktas också att öl är billigt på Netti idag och fastän jag hatar öl kanske det är värt ett försök?

Jag skriver sällan något om känslor hit längre.. Som om det inte hör hemma hit. Men det gör de ju. Så jag borde, jag skall. För jag är kär. Jag vill att de ska stå här, för att påminna mig om hur glad jag är nu. Att de faktiskt finns en människa som kan göra en så himla lycklig, så skrämmande men så bra. Och det krävs egentligen inte många ord för att få det sagt, bara några viktiga. Så, nu har jag förevigat det. :)

Jaaa, vad ska jag säga? Jag är totalt hjärndöd efter att ha suttit i biblioteket och pluggat matte med "matte-gubben" för att sen sitta ytterligare 1 timme och skriva matte prov. Hur gick det då kan man ju fråga sig? Jaa.. Först kändes det bra, jag hade flyyyt. Löste uppgift efter uppgift MEN sedan sa det stop, som om alla hjärnceller hamnade i koma på en och samma gång. Siffrorna började hoppa omkring på pappret och jag förstod ingenting mera. Så jag steg upp, lämnade in och gick ut.. Nu hoppas jag att de jag lyckades få ner innan systemet stängde ner sig är tillräckligt. Annars är de typ R.I.P. Sandra.

"Man måste dö några gånger innan man kan leva"
- Håkan Hellström

Så sant och sssssååå otroligt vacker låt.

Show me mercy

Jag orkar inte skriva något hit. Är så otroligt jävla stressad för att det är provvecka nu och jag har grym prestationsångest. ÅÅÅhhh suck, därav är inte humöret på topp. Men sen när den tar slut, då jävlar! :)