Det borde ju vara den mest harmlösa grej som finns att åka till villan.. Ligga i solen och höra på vågorna medan måsarna flyger ovanför ens huvud.. Fridfullt kan man tänka sig. Inte för mig. Att vakna klockan 9 när man somnar 4 är ju redan i sig själv helvetiskt men det som hände sedan när jag väl var på villan får mig nog att fundera hur jag ännu kan var vid liv. Nåväl, eftersom villan varit obebodd så länge och just blivit renoverad skall ju givetvis hela gården röjas.. Helt övervuxna träd och vass klippas, huggas, förintas så stark som jag är tog jag ju tag i det direkt. Det gick bra, mycket bra och jag blev helt extremt exalterad över min framgång så jag fick för mig att nu fan skall alla döda alträd också bort, och dom skall inte sågas nej nej utan jag skall krossa dem med mina bara händer. Så jag hoppade på första bästa döda träd som olyckligtvis råkade växa på en klippa eftersom hela vår villa är belägen på en sådan och började riva ner det... Trädet föll som planerat men med det föll också jag, ner bland stenar, vass och andra träd. Det låter ju inte så farligt tänker ni säkert? Lite skrapsår, lite blod. Nåväl.. En timme senare satte jag mig helt utmattad på en stol för att sekunden senare braka igenom den och fastna så att min mamma som samtidigt skrattade högt och skadeglatt måste lyfta upp mig ur den, bokstavligt. Efter chocken lagt sig tänkte jag att jag helt fridfullt skulle gå ner till havet och njuta av solnedgången, ställde mig på en sten med tårna i vattnet och njöt... Njöt enda tills jag kände att jag glider ner utan att kunna hejda det, ner i vattnet med kläder och allt. Det hördes ett litet *plofff* när vattnet slukade mig och det sista jag hörde var min mammas skadeglada skratt. Några timmar senare när vi skulle fara hem var jag så skakad av alla nära döden upplevelser så att jag glömde att båten (iaf vår båt) svänger till höger när man vrider handtaget till vänster och tvärtom vilket resulterade i en fin piruett med en millimeters avstånd till en sten och att min for föll i båten samtidigt som hon tappade åran på mig.. My life is great :)
Nu undrar jag bara god why me?!??!!?
Men trots allt... Jag överlevde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar