tnx

Hej! Livet fortsätter fast man aldrig riktigt bloggar längre. Väldigt synd att det ekar så tomt här. För bloggen finns ju kvar och jag skulle vilja fylla den med liv. Men till det finns inte riktigt motivation eller intresse längre. Men den får stå kvar. Som ett monument för gångna tider och min lilla resa från att vara galen fjorre till en ganska anständig ung dam. ;) Oj vilken spännande resa det varit och ojoj vad de kommer vara roligt att som gammal tant läsa all smörja jag skrivit! Tack gode gud för 2000 talet och bloggar vetja! :) Tack för den här tiden. Lär väl trilla in någon bild eller ett litet inlägg eller två men bloggkarriären är nu officiellt över. 

looking back at paradise

Once upon a time..

En gång var jag ett litet sorgset emo med svart hår o alldeles för mycket smink.. Helt ofattbart att tiden går så fort. Känns som om de va ganska nyligen jag gömde öl i skogen så inte mamma skulle hitta det och var helt övertygad om att lycklig kärlek inte existerade. Nu tycker jag inte om öl och har en sambo. Galet hur tiden förändrar allt och saker man aldrig anade händer. Idag skulle jag gärna träffa mig själv som yngre och berätta att allt kommer ordna sig, och fastän livet var helt galet just då kommer det att bli bra. Jag skulle knappast ha trott på de då, men absolut behövt någon som skulle ha försökt övertyga mig om det. Fast det blev bra ändå och tänka sig vad underbart att inte veta vad framtiden bär med sig. För fast man är "sin egen lyckas smed" så finns de mycket man inte vet eller rår för. Tur det, för plötsligt befinner man sig exakt där man ville hamna fast man inte riktigt vet hur man tog sig dit. och det bästa är ju att kvar finns ännu ett oändligt hav av för en själv ännu okända möjligheter. Livet är bra, bara man kommer ihåg att påminna sig själv om det! :) 

“All we have to decide is what to do with the time that is given us.”

"Faithless is he that says farewell when the road darkens."

J. R. R. Tolkien

“I believe with all my heart that the cliches are true, that we are our own best friends and best company, and that if you're not right for yourself, it's impossible to be right for anyone." 

Rachel Machacek

Words, in my humble opinion, are the most inexhaustible source of magic we have." 

Albus Dumbledore

Efter en vecka i Pafos.. :)

Igår klev vi innanför dörren efter 12h resande. Home sweet home, kan man tänka sig. Men nej, resan var så himla underbar och bäst på alla sätt och vis så den enda känslan som fanns var: när går nästa plan tillbaka? Pafos var ett helt underbart litet ställe, med typiska för grekland slingrande små gator, ett azurblått hav och stora ljusa klippblock överallt som gjorde att havsbotten lystes upp. Så magiskt fint. Och fast vi inte simmade runt Afrodite stenen (som tydligen var nästan på andra sidan Cypern fast det stod att den skulle vara i Pafos) var det här min favorit semester av alla semestrar någonsin. Kanske för att stället var så vackert, och allting var så grönt och blomstrande eller så för att jag var där med världens finaste och det var våran första långa resa tillsammans. :) Är så glad och har så många fina minnen och bilder (lönar sig att ha en proffsig fotograf till pojkvän!) nu för mörka höstkvällar, och Pafos finns ju kvar så att vi definitivt kan åka tillbaka någon gång! Snart... ;)

 Älskar bilden! :)

happytimes!

Nästa vecka blir det äntligen sommar och varmt påriktigt. För då ligger jag och Christian på Pafos soliga stränder! :) Åååh happytimes!

-

Jag slutar aldrig förvånas över människans, och över huvudlaget alla levande organismers förmåga att anpassa sig. Att bli starkare i takt med att levnads förhållandena blir svårare. För precis som vattenlevande djur med fenor och gälar en vacker dag utvecklade fötter och kravla upp på land utvecklar människan alla möjliga fysiska och psykiska förmågor allt efter den utvecklas. Igår slog det mig att citatet "You only know how strong you are until being strong is the only choice you got." faktiskt inte är något halvfånigt som någon hittat på för att peppa dem som ligger på botten. Utan det stämmer faktiskt. När det är det enda alternativet är de det man gör. När det bränner bakom ögonlocken blinkar man, tar ett djupt andetag och tar sig igenom det. När man vill kasta något hårt i en vägg för att man är så arg så låter man bli. Man kommer ihåg att andas, alltid andas. För så länge man andas finns det hopp. Hopp om bättre tider. Och det blir alltid bra, tillslut på ett eller annat sätt. För precis som i naturen utvecklas starkare tåligare arter ur tuffa förhållanden medans de som lever tryggt och isolerat förblir oförändrade. Men det är inget som sker över en natt, det är förmågor och en insikt som föds fram med tiden. Och ger sig till känna kanske först när det bara finns ett enda alternativ; att överleva.

Tack älskade finaste människa att du alltid är med mig i stöttar mig i allt, jag behöver dig så nu Christian. <3 nbsp="" p="">